BMC-seriens grunder

BMC-serien är en ganska ny skapelse och de första prototyperna fiskades 2009. Mitt mål med serien var att skapa en uppsättning torrflugor som är lättbundna, designade för lätta hullinglösa krokar, sparsamt dressade och välfiskande. Flugorna i serien täcker in mycket av torrflugefisket i norrländska strömvatten. Efter tre säsongers fiske anser jag dessa mönster vara färdigjusterade och klara. Jag visar här upp några olika typer av BMC-flugor och sedan kan du själv justera färg och storlek för att passa just ditt vatten.

Gillar du att fiska med tunna tafsar är dessa flugor ett självklart val eftersom den låga vikten tillåter lika tunna och långa tafsar. BME-flugor är helt enkelt perfekta för skygg öring i Vindelån.

BMC Generic Mayfly Dun, #14-18

BMC Generic Mayfly Dun, #14

Baskonstruktionen av BMC-flugorna består av en sparsamt dressad, tunn, kropp i en antron/ekorreblandning. Jag färgar själv så att jag får samma ton på båda materialen innan jag blandar ihop dem men jag vet att Veniard har en motsvarande dubbing som går att köpa färdig. Till att börja med så har jag lånat stjärten från min Special Pupa, Krystal Flash, men nu gör jag den lite längre för att motsvara dagsländornas längre stjärtspröten. När vi binder lättdressade flugor gäller det att vara noga med hur man binder in materialet och att inte använda mer än vad som verkligen behövs. Syndar man på dessa punkter kommer flugan inte fiska bra och troligtvis sjunka som en gråsten efter två kast.

Bind in stjärten så att den står i en snygg v-form som pekar lite uppåt. Dubba tråden och bygg upp kroppen fram till den punkt där hacklet skall fästas in. Fäst in ett tupphackel av god kvalité som är 1½ gånger normal längd. Dubba ett tunnt lager ända fram till det kommande huvudets bakre punkt. Linda hacklet 5-6 varv över den tunna dubbingen och fäst med några stadiga bindtrådsvarv. Ta en liten bunt elk hair eller riktigt fint hjorthår med jämna kanter och bind in vingen (ett tiotal tunna stickhår är lagom). Börja med att fästa 4-5 stadiga varv över bunten, fortsätt med ett par-tre varv bakom vingen och avsluta flugan med en litet huvud framför inbindningspunkten. Rätta eventuellt till vingen lite och klipp sedan av den i framkant som på en Elk Hair Caddis. Det sista momentet är att klippa av hacklet på undersidan och vips så har du en mycket välfiskande och lätt fluga som fungerar utmärkt med tunna tafsar på skygg harr och öring. Den här metoden använder jag för alla flugor i storlek #14-18.

BMC Sulphurea Mayfly Dun, #10-12 (även spinner)

BMC Sulphurea Mayfly Dun, gul forsslända #12

De lite större dagsländorna och spinnerimitationerna binder jag på samma sätt men lindar hacklet ett par varv extra för att få lite bättre stabilitet mot ytspänningen. Ta några extra strån i vingen så att den blir något fylligare än på de mindre flugorna. Spinnerflugorna brukar jag binda i en rödbrun dubbing med vitt hackel, precis som på den gula forssländan här ovanför.

BMC Danica Mayfly Dun, #10-12

BMC Danica Mayfly Dun, åsandslända #10

De två stora dagsländorna, åsandslända och sjösandslända, binder jag med en stjärt av hjorthår för att få en längre profil som mer motsvarar hur flugorna ser ut. Var inte rädd för att använda ett långt hackel så att flugan står stadigt. 15-20 strån blir lagom i denna vinge och se till att fibrerna inte är för veka för då kommer de att böja sig när de blir fuktiga.

BMC Caddis/Stone Dark Grey, nattslända #10-16

BMC Caddis/Stone, nattslända #12

Nattsländevarianten, som till stor del kan ersätta Special Pupa och Elk Hair Caddis, binds med en lite kortare stjärt och palmerlindad kropp som också skall dubbas ännu tunnare än vad som är fallet på de redan spinkiga dagsländorna. Låt gärna huvudet bli något längre så ser de mer ut som nattsländor gör i verkligheten. Fäst hacklet längst bak, dubba kroppen och linda sedan hacklet efter så att fibrerna pekar framåt mot huvudet. Här är vingen mest till för att du skall se flugan så överdressa inte.

(Samtliga mönster och text: Mikael Båth, 2012)